Kändisspaning på The Book Mess

Bokmässan - The Book Mess på hemmasnickrad engelska - besökte jag igår.

När jag kom hem igår efter mina fem timmar där var jag ganska så sliten och trött - dessutom sovit lite senaste nätterna...

Nåja, det var ganska trevligt där tycker jag. Mycket böcker. Mycket folk. Många montrar och en del kändisar såg jag. Den första kändisen jag mötte var überateisten Christer Sturmark från Humanisterna, ni vet han som nästan beter sej religiöst fanatiskt i sin ateistiska hållning - mässdagen kunde ju börjat bättre...

Jag mötte upp Bull på mässan och vi gick runt och kollade några timmar. Vi skymtade Lasse Åberg i vimlet. Vi såg Jens Orback sitta på en stol och prata. Men många kändisar verkar som försvunna i vimlet av oss vanliga dödliga.

Bull avlägnade sej från mässan och jag blev solo.

I min solovandring fick jag ha Liza Marklunds byst/urringning i mitt ansiktet. Det gick fort. Hon och hennes byst krockade med mej i vimlet. Hon är längre än jag. Mina ögon hamnade ofrivilligt och automatiskt där. Jag var på väg mot Lundells signering vid adlibris megamonter. Trångt i gången. Lizas blick snett bakåt åt den journalist som genomförde en intervju i format gående. Ochmin blick för ett ögonblick riktat snett åt höger. Vimps så hände det. Blickade upp och såg ett blont hår och i anslutning till det hörde jag en norrländsk stämma.

Men detta är bara meningslös kuriosa. Hon ursäktade sej inte heller. Betydligt mer om andra intryck från mässan och möten med författare (som inte sysslar med deckare).

Adlibris hade så vitt jag kunde bedömma största montern (Bonnier förlagen hade stor yta också förvisso...) och frågan är om de är så uppskattade av de andra utställarna/förlagen. Adlibris sålde både pocket och inbundna böcker till fina priser. Alla pocket kostade 25kr styck. Och det var tjockt med folk för att komma in till dom borden. Inbundna böcker var billigare där en på böckernas egna förlagen! Inte mycket ändå billigare. Exempel är Ulf Lundells Sånger 1975-2007 som kostade 600kr på W&W monter. Och 599 hos adlibris. Unni Drougges nya bok kostade 150kr hos Bazar och 149kr hos adlibris. Inte mycket billigare men billigare.

Jag var på två signeringar, Lundell och Drougge, sistnämda var först. På den signeringen hörde jag nåt om mässpriset "billigare än såhär hittar ni inte här..." Drougges signering föregicks av ett miniseminarie där hon pratade lite om boken. Trevligt och inte så tokigt. Hennes anfördande avslutades med tipset och rådet "det är inte ditt fel". Men först såg hon lågmäld och lite sorgsen ut, men sedan sken hon upp och verkade glad att så många kom förbi.

Jag var lite nervös och tveksam till att gå. Men min vän Anna hade nästintill tvingat mej (hon ville ha boken...). Jag tänkte väl som så att det var lika bra att ta tjuren i hornen och gå dit. Smått livrädd...

Mötet med Unni gick bra. En slags försoning kanske. Jag gillar försoningar. Hon gav mej i början också en lite arg blick - mest på skoj om jag tolkade den rätt. Och hon drog sej till minne att jag gärna kalla henne Unnis liksom jag är Solis och Knottet är Knottis. Jag fick också testa min nya digitalkamera. Tog tre bilder totalt. Två där hon posade på klassiskt unnismanér. Och en close-up på den senaste tatueringen. Fräck och snygg tycker jag den är. Frågan är om jag kan lägga upp någon bild eller ej. Unnis sa att jag inte fick lägga upp dom på bloggen men lovade i ett svagt ögonblick det. Men hon tillade också snabbt att något sånt kan hon ju inte kontrollera.

Lite frestande att lägga upp bild.nr 2 som jag tog. Tycker den blev bra. Men avvaktar nog lite ännu...

Lägga upp bild på Lundell tvekar jag inte om, hehe. Då lekte jag paparazzi...

Väldigt fula glasögon må jag säga. Och något jag noterade var att när han kom gående till signeringen vara att han hade glasögonen på sej redan då... Vid andra signeringstillfällen jag har bevittnat och varit på plats före honom själv har han tagit på sej ett glasögon när han väl satt sej...
Lundells signering var populär och blir lite smått trångt och ett lättare kaos när kön skulle bildas. Läckberg hade signerat precis före och hennes signering drog ut på tiden. Men hon blev iväg körd och ta de sista signeringarna vid sidan av bordet. De flesta hade köpt sångboken där. Men jag hade den redan hemma och orkade fan inte släpa dit nära sex kilo och gå runt med. Istället valde jag att få nyutgåvan av dikten Modus vivendi, Molngrabb! Fixade ett ex av dito till Anna också. Och fixade ett signerat ett av en pocketroman till Bull som inte kunde vara kvar längre. Hon blev glad. Anna blev glad också.

Lundells signeringsställen är lite skumma på sätt och vis. När jag sökte på nätet innan mässan fanns bara en tid utsatt och det var den på adlibris. Noterade dock lite sent att han varit på Bokias monter också. Men ingen tid fanns på W&W! Inte till en början, en handskriven lapp kom upp om tiden 16.15 hos W&W vid halv tre tiden.

Efter Lundells signering åkte jag hem. Men mellan Unnis och Lundells signering hittade jag en intressant bok från Nya doxas monter. Av Antoon Geels. Religiös besinning och besinningslös religion, är huvudtiteln. Sen blev det inte så mycket mer för egen del. Jo Nån bok av Swedenborg för 20kr blev det också.... Det roliga med Geels bok var att den var lite feltryck. Boken börjar med en halv litteraturlista. Sen blanka sidor sen innehållsförteckning och förord. Sen sista återfinns litteraturlistan i sin helhet. Vem vet kanske kan bli värdefull HAHAHA (bara det exemplaret som verkade vara fel...)

Till sist ett par korta rader om att Lundell. Han såg pigg och glad ut. Kanske blev han glad att se att jag valt en skjorta som var v-ringad och våra brösthår pekade mot varann ;)

Visst ser han glad ut med sin förlovningsring;)

Indien om Mammon vill det

Indien om Mammon vill det eller finns... där Mammon som den trogne bibelläsare (eller bara allmänbildade västerlänningen) syftar till välstånd och pengar.
Tänkte försöka åka på en liten resa till Indien i vinter. Om pengar finns. Nåja, har väl sparat ihop en del pengar redan, så pass mycket att själva grundkostnaden är finansierad. Men utöver det kommer ju andra utgifter... mat (förvisso går det pengar till mat i La Sweden också och möjlighet till betydligt billigare mat finns ju i La India) och nöje så som "shopping" - till mej själv och till några kära. Men sen är det ju lite andra kostnader också som är mer eller mindre "måsten" så som visum och vaccinationer. Hörde nåt tips om att vaccinera sej mot Rabies. Hehe. Ska undersöka det närmare tror det är ganska så dyrt... men en billig liv försäkring för blir man smittad och symtom utvecklas så är timmarna räknade tydligen. Men å andra sidan är man kanske i den Heliga och Eviga staden vid floden och somliga ser det som saligt och ärofyllt att sluta sina dagar i detta jordeliv där. Men får se hur jag gör... undviker man att klappa vildhundarna på gatan så...

Jag försöker också klura ut nåt litet projekt/frågeställning. Går lite trögt...
Men kanske nåt om dom coola Naga Babasarna?

Upp till kamp!

Det som glädjer mest efter "hängt med i världen" senaste dagarna/veckan är munkarna (och även övriga människors) protester i Burma. Fredliga. Civilt motstånd kan det kanske kallas och knyter an till såväl västerländska som sydasiatiskt ideal. Till Thoreau. Till ashima (icke-våld/skada) i den indiska religionerna. Till Gandhi.
Buddhismen har rykte om sej att vara fredligt värre. Historien har dock visat på att buddhismen och dit buddhismen kommit har en blodig historia... En gammal professor från Tyskland lär nästintill blivit lynchad av de fredliga fromma buddhistmunkarna som satt lyssnade på dennes föredrag i Japan för ett par år sen när han påtalade detta.
Hur som helst glädjer det mej att se dessa icke-vålds-demostrationerna. Upp till kamp - verkligen!
Har dock fått skäll av en god vän för att jag inte själv varit tillräckligt engagerad i Birros serie Upp till kamp som just avslutas i SVT.
Jag börjar kanske bli gammal.
Men ska försöka ta igen det hela via webben... kanske väcks en reaktionär ådra i mej till liv?

Till sist kan jag säga en annan trevlig - högst personlig - nyhet och det är att jag fick VG (VG-) på den lilla tentan förra veckan.

Blott en dag

Blott en dag, ett ögonblick i sänder...

Ständigt tvingas vi göra val. Ibland mer eller mindre obekväma. Igår skrev jag en mindre tenta som jag tyckte gick ganska bra och som jag borde klarat. Efter det käkade jag sushi med två kompisar. Den ena har jag inte sett sen vårterminen slutade. Det var trevligt att ses igen.
Om jag inte hade skrivit tenta hade jag sannolikt varit i småland och på en begravning. Men jag hade bidragit med en blomsterkrans som enligt källor var mycket fin. Jag fick också rapporter om vilka psalmer som hade sjungits. Två som för mej tidigare var bekanta, det var Härlig är jorden (nr 297) och Blott en dag (nr 249) - den sista minns jag bland annat från Madicken. Den andra var nr 304. Musik av Nathan (?) Söderblom.

Jag får erkänna att jag är en liten sucker för gamla traditionella psalmer. Tycker dom är vackra och fina. Exempel från den sistnämda psalmen:

Lär mig, du fjäril, vingad, lätt
vad Herren ock åt mig berett,
där du mot höjd dig svingar.
I går dig puppan inneslöt,
i dag du glad ditt fängsel bröt:
min själ skall ock få vingar.

Och ja de andra två har ju självklart fina texter också, ta fram er konfirmationspsalmbok och kika efter och ni själva tycker.

Recension: Boven i mitt drama kallas kärlek

Recension på bloggen av nyutkomna boken Boven i mitt drama kallas kärlek (2007, Bazar förlag) av Unni Drougge.

För sju dagar sedan fick jag Drougges nya roman - ja så står det på ett försättsblad - i mitt postfack. Som tidigare sagt, både på denna blogg och andra platser, så är det en självbiografisk berättelse som i huvudsak utspelar sej mellan hösten 1998 och hösten 2005. Sju år som i efterhand ses som sju förlorade år, sju år av terror och rädsla. Under dessa sju år finns pojkvännen Niclas i Unnis liv. Han är stökig, hotfull och våldsam och någonstans mitt i dessa sju år blir han polisanmäld och dömd till samhällstjänst för misshandel av Unni. Men Unni och pojkvännen går arm i arm hem från tingsrättsförhandlingen och förhållandet fortsätter fram tills hösten 2005 då "hon" lyckas bryta sej ur; "hon" eftersom det egentligen är pojkvännen som tar första steget genom sin bekännelse och "gör slut" (även om han hotat och "förslagit" flera gånger innan känns det som på riktigt denna gång). Unni i sin tur tar mod till sej att slänga ut honom och byta lås ganska kvickt så det får ett snabbt avslut.
Tja, det är i mångt och mycket storyn. Det sker under parollen kärlek som tar sej i uttryck i ett beroende och symbios-förhållande med gulliga ord som får konsekvensen att Unni förlorar kontakten med flera gamla vänner och med sina fyra äldsta barn som flyttas och tvingas att bo hos sin pappa.

Ett par saker bör jag tillägga innan jag fortsätter. Jag har faktiskt inte läst alla böcker av Drougge. Den nya boken är den fjärde boken och den tredje romanen som läses på riktigt. Några andra har jag antingen bara påbörjat, funderat på att läsa eller skummat och några står i bokhyllan så fint. Någon bok är bortgiven. Och en bok tror jag ett ex tog med sej, haha.
Nåja, detta iallafall den första roman på ca fyra fem år av Drougge som läses och jag har varit lite lat för att sitta att läsa med penna i handen.

Drougges berättelse är en berättelse om passion, självförakt och självförnekelse. Jag ibland får känslan att det är en berättelse om två narcissister som möts. Att något sådant skulle sluta lyckligt låter horribelt. Drougge talar på några ställen om mötet och livet med en psykopat. Där höjer jag på ögonbrynet och skulle säkert sträckt på mej efter pennan om jag inte varit så lat;
jag är ytterst tveksam till om jag skulle vilja klassa honom som psykopat, en renodlad rafinnerad sådan. Vissa psykopatiska/asociala drag möjligen. Jag vänder mej mot att använda sådan termer allt för "lättvindligt". Niclas verkar ha på tok för lite empati (inlevelseförmåga) för att vara en Hannibal Lector.

Bokens upplägg är intressant. Det är nämligen inte bara Drougges, Unnis, röst som hörs genom sidorna. Boken inleds med ca 30 sidor av hennes äldsta son, i boken kallad Gogge. Gogges instick återkommer titt som tätt och han får även sista ordet. Fin inramning undantag det fula typsnitt som används på Gogges sidor, men något måste ju urskilja mor och sonens texter...
(Unni) Drougges egna text är utformat som ett slags brev till Niclas och börjar med "Käre Niclas" och avslutas med "din en gång tillgivna vän".

Vad finns mer att säga om boken, på ett hyfsat begränsat utrymme? Boken är på sätt och vis svårbedömd. Kanske för den så tydligt uttalande självbiografiska aspekten.

Boken är inte Unnis bästa, men kanske en av de viktigare, viktigaste?, både på en mikro och makronivå. Rent litterärt håller den inte. Språket är slappt och snarare stundtals krystat och inte så rappt som man är van vid. Men det bör samtidigt sägas att stundtals gnistrar det till (och hade jag inte varit så lat så hade jag gjort en markering med pennan). Boken är för lång med sina dryga 400sidor. Boken hade tjänat på att redigeras ytterligare minst en gång. På så sätt hade man kommit åt små missar i språket (ordval, otydligheter osv) och visst tjatigt och onödig textmassa hade kunnat rationaliserats bort eller ersatts något intressantare. Om jag ska välja ett särskilt parti i boken så är det del2 som jag är skeptisk till. Där tappar jag intresset.
Det hade varit intressantare att kanske lyfta fram Eva Lundgren mer. Problematisera begreppet kärlek (mer än symbios och gulligt språkbruk). Problematisera och diskutera hur man kan komma åt problemet med kvinnomisshandel; moraliska aspekter hade gärna kunnat diskuterats mer. Men naturligtvis hade det riskerat att göra boken mer svårläst och svårtillgänglig och kanske blir då en viktig berättelse att berätta det primära.

Gogges instick fungerar överlag bra. De är skarpa. Fräna. Bitska. Iakttangande. Och stundtals hysteriskt roliga. Särskilt ca 150sidor in i boken när de fyra äldsta barnen flyttat hem till sin pappa Mats. Som jag skrattade! Man kan naturligtvis ställa sej frågan varför Mats ska hängas ut (igen - se Andra sidan Alex) men jag tror jag ändå förstår syftet.

Något som jag särskilt uppskattar med Drougges bok är att hon visar på hur böckerna som tidigare skrivits vävs ihop med hennes egna liv. Jag minns mycket väl "Bill och Bull" från när jag läste om dom i den specifika boken för fem år sen.

Man kan självklart fråga sej hur sant det är. Hur sann är denna självbiografi? (Om vi ska diskutera nån slags källkritik). Niclas dömdes och det borde finnas en akt som belägger det. Men det andra? Tja svårt att säga, men flertal vittnen verkar ju funnits som kan bekräfta det hela. Allt från barnen, särskilt Mini - yngsta dottern som bor kvar med Unni och Niclas - till vänner och bekanta. Naturligtvis kan man fråga sej hur korrekta återgivna dialoger och sånt är. Men viss konstnärlig frihet bör väl Drougge ändå få ha när boken beskrivs som roman och inte självbiografi på försättsbladet. Men vad som är allra mest intressant, som jag ser det, är att det emellanåt finns ett slags "glapp" eller "gap" mellan (Unni) Drougges skildringar och det som Gogge skriver. Jag skulle tippa på att sanningen ligger någonstans däremellan.

Slutligen och sammanfattningsvis, Boven i mitt drama kallas kärlek är ingen litterär höjdpunkt. Vare sej i Drougges biblografi eller "utom-Drouggesk kanon". Emellanåt glimmar språket till hos Drougge, och Gogges instick är oftast klockrena uppblandad med en farsliknade satir. Boken sannolikt en ytterst viktig bok i Drougges författarskap och kan säkert ge många utsatta kvinnor stöd. Gapet mellan Gogges och (Unni) Drougges avsnitt är intressant. Men boken är för oredigerad.

Författaragent: behöver man läsa böckerna?

Unni Drougge har skrivit boken Boven i mitt drama kallas kärlek (2007) på förlaget Bazar
Boken släpps officellt 19sep, men funnits i handeln runt 2veckor med anledning att efterfrågan varit stor.
Jag läste ut boken i natt. Jag har tänkt skriva en slags recension här på bloggen. Frågan är om jag ska göra det nu eller sen. Senare idag. Lutar det sista. Lite seg nu. Behöver tänka och samla tankarna om vad jag tycker om boken.
En sak verkar lite skoj. Boken handlar om Unnis relation med Niclas, en man som bröt ner henne som hon själv skriver. Niclas sa för ett par år sedan i en typ av intervju att han är mycket förtjust i litteratur. Jag tolkar det som han är en bokmal. Han plöjde branschen under ett år i och med att han startade upp sin agentur för att sälja svenska författare utomlands. Eller plöjde branchen så gott han kunde som han reserverar sej. Enligt Unni var det inte så mycket han läste... Unnis egna böcker lästes inte nämnvärt mer än det mest snaskigaste avsnitten som gjorde honom upprörd.
Nåja får nog stoppa här. Annars kanske det blir en recension redan nu, nej detta får vara en liten teaser, en cliffhang, en pre-recension.

annorlunda sms

Idag fick jag mitt allra mest skummaste sms.
Jag vaknade av att hemtelefonen ringde och när jag svarade sa en automatisk röst att jag fått ett sms och läste upp en kort sak och sedan ett nummer.
Det visade sej vara så att en kursare från förra året hade skickat lite fel. Skulle skicka till nån annan. Och såg fel på numren, och det skickades till min hemtelefon! Haha har aldrig varit om om det förut men nu vet jag att det verkar funka att skicka sms även till fasta telefoner.

Annars har det varit lite bloggtorka. Varit lite sjuk o så också. Nu är jag trött och hungrig. SÅ orkar inte blogga så mycket mer heller. Kan dock säga att jag gillar Jespers reklam för Pangprego i p3. "Har du en lärare som fortfarande tror att altavista är den fetaste sökmotorn" - ja nåt sånt säger han... skojigt, tänk va tiden går. Tänk vad det skiftar med vilken sökmotor som leder. Fick altavista ens något verb som google fått?

Födelsedagspresenter

Födelsedagspresenter kan komma sent.
Men trevligt för det. Idag fick jag post med fint inslagna paket. Två till antalet.
Det ena var en bok, och den andra hörde väl ihop med läsningen av boken.
Boken är en slags fristående uppföljare till en bok jag tidigare fått av samma vackra donna.

Fick även en bok av Frk C - om jag inte sagt det - ett par dagar efter födelsedagen.

I mitt postfack idag låg också paket från adlibris. Två kursböcker och den "efterlängtade" boken som är Unnis senaste.
Jag är tyvärr lite för trött för att egentligen orka läsa någon alla de böcker jag fått.
Ska upp tidigt för att gå till jobbet och tjäna pengar och se till att inte Posten brakar samman typ - nåja, kanske var en överdrift - Posten står nog inte och faller utan mej imorgon.

Imorgon är det fullt upp också, måste förbereda ,och troligen bör jag skriva, en recension på en bok. Känner också att jag skulle behöva läsa om den eller läsa om delar av den, främst slutet - ska se om det hinns med i morgon efter jobbet.

Well en liten update för er bloggläsare från Solis häktiska värld.

Musiktips

Dagens musik tips blir inte Springsteens nya album Magic som läckt ut och finns att ladda ner på nätet nej det blir istället en skiva som har ett par år på nacken, Josef Zackrissons första och hittills enda album. I somliga kretsar är han mer känd som Joffe. Basist i LW´s kompband Hovet. Det var nog ett par år sen jag lyssnade till den skivan. Kanske ville jag förflytta mej ett par år tillbaka i tiden i mitt sinne? Vilka känslor och tankar når mej när jag lyssnar på den idag, 5år sen efter den kom? Favoritspåren verkar vara de samma nu som då.
Men vet inte om jag hunnit tänka så mycket på orden som sjöngs fram på så vackert sätt flertal gånger. Tänker främst på att det var längesen. Den tiden. I lägenheten högts upp, vindsvåning, där i Växjö. Men ändå så pass nära, ett par riktade tankar så är jag där. Det är vackert. Jag försöker hålla mitt minne i trim på så vis.
Kanske intresserar jag mej egentligen inte så mycket för de smäcktande kärleksstinnande orden. Har inte samma syn på kärlek längre. Jag har lämnat min romantiska era bakom mej. Jag är lite som Lundell när han berättade att han bodde på gården i skåne ihop med Ulrika; det är okej
För övrigt brottas jag med lite materiella ha-begär. Jag skulle vilja köpa en ny mobil. Min telefon jag har idag är snart 7 år gammal. En välsliten nokia. Allt beroende på mobilkraschen tidigare i sommar. Jag skulle också vilja ha en hyfsat bra digitalkamera. Bra om jag ska iväg på resa långt bort. Bra i vardagen. Skulle kunna förhöja min blogg med fler bilder. Det gagnar er läsare också; en donation kanske hehe
Lite mer kulturella, om än materiella, är stillade då ett par böcker är beställde. Unnis nya roman, Lundells sångbok i två band. Två kursböcker. Finns väl en risk att det fler liknade inköp inom det närmsta.

Tre låtar från Joffes skiva som bör höras är Ovänner o vänner, kom nära och farligt det du gör

Ingen finnkamp

Jag skippar finnkampen. Kanske bättre att försöka spara och hushålla lite med pengarna även om det inte var farligt dyrt att gå. Men om jag skulle gått skulle jag ändå inte fått se Musse och Skoog springa 3000m hinder. En sak som slog mej när jag tittade på tidprogramet var att 1500m inte avslutar finnkampen utan 800m - var det så i fjol? 1500m på avslutningen är det bästa.... Putte Johansson tror jag kommit i mål som etta sju gånger men bara vunnit fem då han diskats Hehe. Någon tror jag också hela fältet blivit diskat HAHA. Inte hundra på detta men jag är nog inte ute och cyklar heller.

Nåja hade kanske varit lite tråkigt att gå själv också.

Idag har jag jobbat. Gick bra. Smidigt var lite att göra och teamledaren/chefen lät oss gå tidigare eftersom vi var klara med allt. Snällt och tacksamt då jag hade lite trubbel att somna natten tills idag. Nej nu ska jag fixa mat.

Ps, har fått en intressant talbok med posten idag:)

Flyter med och glädjs åt Lundellreleaser

Saker och ting knallar på. Dagar går. Jag flyter med och trivs. Lagom till helgen kommer lite pengar in på kontot från CSN. Äntligen. Fick ringa ett par samtal för att få igång dom men nu är allt som det ska. Funderar på om jag skulle lägga lite pengar för att gå och se finnkampen. Kunde ju vara kul. Men inget bestämt. Idag var jag och lunchade pasta med Bull. Gott och trevligt. Och i måndags eftermiddag började skolan. En dålig sak märkte jag och det var att kanal5 inte sänder repris på 7th heaven på morgonen men å andra sidan fick jag en skön sovmorgon. Igår fick jag fin hälsning och urklipp ur DN från en vän. Bild på Lundell som fisk stod det i brevet. Lundell låg i vattnet och sprutade en vattenstråle från munnen. Fint och kanske lite erotiskt. När det gäller Lundell har jag med glädje sett att hemsidan uppdaterats med kul nyheter (allt är inte jättenyheter, framkommit i intervjuer under senaste veckan samt vissa intiterade rykten). Dock kan det bli en dyr höst...och vår...

20 september är utgivningsdataum för en ny notbok med över 450 sånger illustrerad med bildmaterial som till allra största del aldrig tidigare publicerats.Boken som är i 2 band kommer i en sammanhållande kassett.Förlag är Wahlström & Widstrand.Noter texter ackord bilder.

Den 20 november släpps på EMI Music boxen Under vulkanen som innehåller outtakes, demoinspelningar, alternativversioner och diverse singel-b-sidor från 1972 till 2006. Dessutom samtliga videos och DVD:n från Club Zebra-turnén inspelad på Johanneshovs Isstadion 2002.14 CD + 2 DVD.Booklet med texter och bilder.

Ulf Lundell färdigställer under hösten en ny roman med titeln Vädermannen. Lundell räknar med att turnera igen sommaren 2008. (taget från hemsidan)

Vad som kan göra det hela dyrare är att notboken släpps ungefär samtidigt som Måns Ivarsson ger ut en biografi om Lundell. 900sidor. Men skulle ändå vara till hyfsat pris om jag fattat saken rätt. Notbokens två band ligger väl på ca 1100 sidor ihop. Boxen med 14 cd och 2 dvd-skivor, tja det låter som mastodontigt. Frågan är hur allt ska få plats. Finns även en del andra böcker/dvd:er/cd:s som jag vill köpa. Både romaner och facklitteratur.

Har redan beställt Unnis nya. Den har en helcool titel: Boven i mitt drama kallas kärlek. En självbiografisk roman som handlar om den destruktiva relation hon hade med sin senaste (offentligt kända) pojkvännen som slog henne upprepade gånger. Jag bläddrade i boken på Åhlens idag, verkade som den nog går att plöja ganska fort, på gott och ont men har inte allt för mycket tid heller. Beställde nämligen även ett par kursböcker...
Hur som helst ska jag försöka hinna ge en slags recension på boken när jag läst den.

TV-tips: Indien

För er som har kunskapskanalen.
Svt kunskapskanalen sände ikväll (söndags) första delen av sex av en dokumentärserie om Indien som tar oss med från den allra tidigaste starten av civilisation på subkontienten.
Programet går i repris imorgon,måndag, kl 21.00.
Tyckte det var ett bra och intressant program med en brittisk historiker som tar tittaren med på en spännande resa. Nygjord är den också. Svt visar med anledning att Indien firade 60år av självständighet som stat den 15aug i år.

Till Cat: "flatromaner"

Detta inlägg skrivs och tillägnas "Cat" som efterfrågade en utveckling av "flatromaner".

Men först: Vem är då Cat? Jag har inte en jävla aning egentligen. Hon (tror det är en "hon") skriver lite kommentarer på Unnis blåggis och har hittat fram till min blåggis då jag också kommenterar där ibland och Unnis så snällt länkat till mej.
Visst några mer ord kan jag säkert vaska fram om "Cat" genom hennes inlägg på nämda blogg men det är jag alldeles för trött och för lat för. Nöjer mej med att konstatera att hon nog kan vara en gnällig granne och att hon nyss lärt sej innebörden av en "björntjänst" ;)

Skrev "flatromaner" inom citattecken eftersom det kanske inte är det bästa tituleringen. Vad jag syftar till är romaner som skildrar lesbiska relationer, en lesbisk intrig kanske man kan säga men ändå inte rätt heller.

Hur som helst har jag läst fyra sådan romaner och tillhörande recensioner i samband med en uppsats kurs i historian. (Lite jämförelser och undersökning hur de förhöll sej till olika teman* gjordes...) Det var följande romaner: Charlie (1932) av Margareta Suber, Kris (1934) av Karin Boye, Stjärnor utan svindel (1996) av Louise Boije af Gennäs samt Smulklubbens skamlösa systrar (2003) av Mian Lodalen.

Böckerna är alla väldigt olika varandra och den lesbiska "intrigen" är mer eller mindre tydlig. Tydligast i de två senaste romanerna. Rent litterärt skiljer dom sej också mycket. Lodalen har gjort en dagboksroman med ett rakt och explicit språk när det kommer till sexskildringar. Boije af Gennäs har en klassisk kärleksroman mellan två personer från olika bakgrund och blir på så sätt en "omöjlig och förbjuden kärlek" som för tankarna till Romeo & Julia eller Tristan & Isolde.
Suber har skrivit i det närmsta minimalistiskt om en kvinna som är förälskad och längtar. Boye skildrar en religiös och existientialistisk kris med ett fylligt symboliskt och poetiskt språk.

Hur skulle jag ranka och tipsa om dessa böcker då eller finns det någon varning?

Suber är tilltalande eftersom den är så kort, knappt 100sidor! Och jag lärde mej ordet "aftontoalett" också. Slutet var bra i den. Så det kan vara ett tips för den som inte orkar läsa så långa böcker och vill läsa böcker som inte säger "för mycket" utan har minimalistiskt (nog inte jättebra ord) drag - helt enkelt ordentligt redigerande. Läsvärd ur allmänbildningssyfte då det är den första "flatromanen" på svenskt område och kan ses som en motsvarighet till Ensamhetens brunn av Radclyffe (1932/1928) som är den första dito "ever".

Boyes bok är den av böckerna som klart är den bästa läsupplevelsen. Fantastiskt språk. Stilistiskt skicklig. Men väldigt snårig och avancerad. Mycket dialoger och monologer mellan mer eller mindre diffusa parter/karaktärer. Kräver egentligen ganska goda kunskaper inom flera områden för att man ska kunna ta till sej den. Mycket religion och bibliska referenser. Skulle säkert vara intressant studieobjekt utifrån ett religionspsykologiskt perspektiv. Inte toklång, ca 250sidor och går att plöja ganska snabbt.

Boije af Gennäs har däremot skrivit en mindre tegelsten, ca 550sidor. Populär bok. Sålt bra. Väl känd i flatkretsar och troligen ganska uppskattad också. Jag gillar hennes språk och stil. Jag gillar beskrivningarna och liknelserna. Mycket semikolon - me like! Boken handlar mycket om kärlek och bär existentialistiska drag om hur individen både bör ha rätt till, och måste göra, val i livet. Jag gillade boken. Trevlig läsning. Men måste ändå lyfta fram en sak som är störande och det sämsta med boken är väl författarens "inlägg" innan boken börjar med att detta är fiktion och alla likheter med verkligheten är slumpmässiga. Boken är självbiografisk och skildrar mötet mellan författaren och Mian Lodalen och deras romans. Boken dediceras också till henne.

Lodalens bok då ja, ingen tegelsten, runt 200sidor. Dagboksform. Likheter till Bridget Jones. Har liknade tillrättaläggande om att likheter med verkligheten är en slump... lite störande. Kanske inte lika tydligt självbiografisk då den inte kretsar kring en händelse/relation i författarens egna liv. Men likheter med författaren finns. Boken har sina styrkor då den skrivs med ett inifrån perspektiv och skildrar flatornas värld i sthlm kring 2000-talets början. Den rör sej över alla teman och är den tydligaste flatromanen. Språket är rätt fram och inget som stör mej om man skriver fitta eller knulla och visst finns det humor i boken men boken håller inte rent litterärt. Varför ens en dagbok som ramverk? Lodalen är helt klart den sämsta av författarna. Jag får hemska vibbar som riktar sej mot När Lucy Sullivan skulle gifta sig av Marian Keyes och det är bland det hemskaste jag läst (försökt läsa). Bara för att man skriver om en okänd eller utsatt grupp i samhället så är det ingen ursäkt till att skriva dålig litteratur och ge ut!

Nej Lodalens bok är en varning och ingen bok som rekommenderas, de andra tre är dock läsvärda. I en ranking hamnar Boye högst upp, sen jämnt mellan de andra två, kanske med viss fördel till Suber då hon skrivit en kort och snabbläst bok och tar en större plats i litteraturhistorien.


*heteronormativitetet, emancipation och samhällskritik.