Kosmos anropar Solis

Solis har blivit återfödd i bloggarnas värld. Solis undrar om hans drömmar kommer gå i uppfyllelse. Solis undrar om han kommer få några bloggkompisar. Men tills dess begrundar han: Det finns endast ett verkligt allvarligt filosofiskt problem: självmordet (Albert Camus ur Myten om Sisyfos)

Monday, September 29, 2008

Två måndagar i sep vävs samman

Månad september går mot sitt slut. 29 sep idag. Måndag. Och min namnsdag också. Och ett par stycken har uppmärksammat det, och sagt grattis. Kul förstås, men jag är inte så mycket för namnsdagar. Brukar själv inte hålla reda på så många, kanske mest av en slump att man märker att nån man känner har namnsdag just idag då man tittar i nån typ av kalender. Själv äger jag ingen så det gör att jag inte har sten koll. Men en väns namnsdag har jag memorerad. Den infaller i December. Det för oss oundvikligen vidare till och tillbaka till inläggets start. September, höst. Första höstmånaden till enda, men känner inte så mycket av det. Att jag inte känner av så mycket av hösten beror givetvis på två saker, den första – kanske mest uppenbara då höst förknippas med svalare temperatur och ”att djurgårn brinner” – är att jag nu befinner mej i New Delhi, Indien. Vi har 30 grader ute nu klockan halv nio på kvällen. Regnperioden har nyligen slutat, så det är full grönska runt om i parkerna. Det andra skälet är att för första gången på väldigt många år, har jag inte har en höst som är så vanemässig och klart utstakad; ingen skol/kursstart. Ovant, men ska nog kunna leva med det. Och kommer nog sysselsätta mej med studieliknande saker ändå vart efter hösten lider.

Men för 4 veckor sen, också måndag, måndagen 1 september. Första riktiga och officiella höstdagen. Jag minns dagen tydligt, jag minns att det verkligen var höst i luften. Luften var kylig men ändå frisk. Precis som den kan vara på hösten. Dagen spenderades i kungliga huvudstaden Stockholm. I Stockholms City. Promenader mellan olika platser, pauser på bänkar, trevliga samtal och caféer samt sushilunch; egentligen inget att klaga på det var perfekt. Dagen i avslutades också med att jag fick mitt visum till Indien.

Idag 29sep, 4 veckor senare, har jag också traskat runt i en huvudstad (ni vet vilken). Suttit ner och njutit och iakttagit. Ätit god mat. Inte helt olikt. Men nån kanske invänder och säger men det är väl inget särskilt. Nej men då kan jag berätta att det finns ytterligare en sak som connectar dagarna. Ett brand. Det stavas Odd Molly. I Stockholm hängde jag med en mycket god vän. Och jag hjälpte henne att hitta en fantastiskt snygg höstkappa från Odd Molly på NK. Och i New Delhi idag har jag förvisso varit ensam men Odd Molly fanns med. Min Odd Molly-väska som jag fick av min vän i Stockholm (inte samma som jag hjälpte att välja kappan till) i samband med att jag fyllde år senast har hängt över min axel idag.

Jag hoppas min vän, nu 4 veckor senare, att din kappa/jacka, värmer dej i höstkylan och gör dej otroligt och oemotståndligt vacker. När du går leende genom shoppingcentrat!

Och här på bilderna kan ni se både kappan och väskan. Se och njut och känn er avundsjuka i fall ni inte har nåt likadant :p

2 Comments:

  • At 11:07 PM, Blogger Unknown said…

    åh, underbaraste, saknar dig så otroligt mycket!

     
  • At 2:01 PM, Blogger samtalmedsolen said…

    En ömsesidig saknad.
    Vi ses "snart" igen, tills dess följ mej på bloggen

     

Post a Comment

<< Home