Väckarklocka

Vintertiden är här, officiellt.
Och snart är det jul. Och snart är terminen slut.
Bäst att göra ett ordentligt ryck. Massa olika saker att stå i med skolan.
Får nog rationalisera bort lite sömn denna natt. Vintertiden är en liten väckarklocka.

Bandy

Jag misslyckades, jag skulle sova. Jag var trött men zappade förbi på tv:n och upptäckte att det var bandy på svt24, kvartsfinaler i World Cup från Ljusdal.
Kul att svt sänder från kvartsfinalerna. Matcherna är 2x30min istället för 2x45min, så lätt att "fastna".
Det är roligt med lite bandysnack och höra vad som händer och vad för spelare som finns nu... En gång i tiden då var man ju ganska hyfsad i bandy. Såg faktiskt en annons om att nåt lag i gbg sökte bandyspelare....i studenttidning lite lockande att höra av sej.

Förvövrigt tycker jag svt är en bra kanal(er) tillskillnad från kuk-tv4, med idol och bonde söker fru och en jävla massa reklam! Säger som Karl Bertil i Myggan; borde ta och straighta upp det hela. Jag kan nog säga att jag hatar tv4 och program som Idol och troligen föraktar jag dom som tittar på skiten också. (Ville bara få ut lite aggressioner... typ som att joina hata foppatofflan på facebook)

Borde blogga om filmen jag såg i torsdagskväll på värsta kommunistbion (Hagabion). Filmen var inte så tokig, ganska hyfsad. Diskussionen efteråt var väl inget vackert julgranspynt dock. Men får räcka nu, kanske återkommer lite för trött för att blogga om det (läs sista kvartsfinalen börjar strax mellan edsbyn-broberg)

Gamla Brev

So this is Xmas

And what have you done

Another year over

And a new one just begun

(Lennon)

Kan tyckas lite tidigt på året att plocka fram dom raderna. Visst det är inte jul ännu. 2månader kvar. Något som också innebär att jag nog borde försöka komma igång med träning också. Av olika slag, men nog om det.

Lennons inledande rader till den juliga låten kom som en reminder till mej i afton. Även om det inte är jul nu, så har ändå ett år gått, ett ett nytt tar vid. Hela tiden rör det sej i tillsynes eviga cykler; det spelar ingen roll vi väljer att sätta ett datum som 31dec eller 24/25dec eller från den aktuella tidpunkten och dagen, ändå "ett år sen sist" (det där lät inte så djuplodande ber om ursäkt).

Men jag minns en jul för några år sedan. Gissningsvis fem. Jag satt på mitt pojkrum. Det var juletid. Mellandagarna kanske, efter själva julafton vet jag. Jag satt på mitt pojkrum. Ensam. Jag hade Lennons inledande ord som knagde i skallen på mej. Jag satt på mitt pojkrum. Jag tänkte och jag började skriva ett brev. Till en vän. Men jag skickade det aldrig - tror jag. Vem vet kanske någon vän hör av sej och visar upp brevet trots allt? Vill minnas att jag nog året efter, eller före, vid samma tidpunkt på året satt på pojkrummet och hade orden knagande och försökte skriva ett brev. Men jag skickade aldrig det. Det blev inte så mycket till brev.

Det handlade om reflexion. Tillbakablickande. Ett år hade gått. Vad hade jag gjort. Vet inte om kunde besvara frågan särskilt väl, eller jo jag vet; jag kunde inte, därför slängde jag brevet. Minnena, som painful trace fördunklade och var svåra att bemöta.

Jag brukar betrakta mej själv som en person med gott minne. Och även hört det från annat håll. Men egentligen vet jag inte om mitt minne är särskilt utmärkande i jämförelse med andras. Jag vet dock att jag har självbilden av ett gott minne. Men det skrämmer mej samtidigt. Jag är rädd för att mitt goda minne skall förgås - vilket det i sinomtid också skall - att det ska fade away och vad blir kvar då?

Det finns en trygghet i att ha minnena och rekonstruera det förflutna. Jag försöker vårda mina minnen väl. Återvända till dom. Försök undvika det oundvikliga - det är fel - men blir inte minnena trevligare ju mer färg, ljud, smaker och dofter som kan bevaras och knytas där an.

Men jag vet inte om jag vill kalla mej särskilt nostalagisk egentligen.

Jag kan läsa gamla brev eller mail jag skickat. Till en början med en nyfikenhet och något som kan liknas vid förtjusning. Men den känslan överges snabbt. Jag känner inte igen mej i ynglingens ord. Jag rodnar och skäms. Det finns ett töcke av ångest att återvända till ens egna skrivna ord. Vem är han som skrev det? Det är sannerligen inte jag.

Men Jaget är svårbestämtligt och ständigt förändras det. Jaget är inte mycket mer än en serie av impressioner som Hume nog skulle sagt eller en buddhist för den delen. Men om det nu ändå är jag på någotvis, jag kan till exempel erinna mej utan svårighet att jag just skrivit och känt så, så kan jag åtminstone glädjas åt att jag genom gått förändringar och utvecklats; jag är inte längre så naiv och även om jag kan känna bitterhet och cynism idag så är det en annan typ än de som återfinns i breven.

Om 2 månader lite drygt, när jultomten gått, kan jag nog sätta mej på min kammare och låta Lennons röst och ord strömma från någon högtalare och skriva ett brev som kommer skickas. Jag ser bortom de painful trace som finns.

Förväxlad med kändis?

Tänk att bli förväxlad med en kändis...
Har du blivit det? Eller känner du någon som blivit det? Känner du någon som blivit tagen för Miss Li? I do.

Dagens låt

We haven't spoken in months

You see i've been counting the days

I dream of such humanities, such insanities

I'm lost like a kid and i'm late

But i've never taken your coats

Haven't no block on my phone

I act like an addict, i just got to have it

I can never just leave it alone

(från soundtracket på remake av Alfie, Mick Jagger sjunger...)

Idag på spårvagnen lyssnade jag på den låten, Old habits die hard, och kan inte komma från att jag gillar den. Det blir dagens låt. Jag gillar fram för allt den citerade versen ovan.

Bull är inte så dum

Hehe, kanske låter som ett taskigt inlägg när man läser rubriken, men nej där har ni fel, det är ett kärleksfullt inlägg och konstaterande. Tanken slog mej när jag skulle sova natten tills idag (eg fredagen). Tanken och konstaterandet var enligt följande: Bull är inte så dum. Bull har analytisk förmåga.

Det hela grundar sej i att jag märkt att när jag och bull sett lite olika filmer så kopplar Bull ganska snabbt ihop ledtrådarna. Ett simpelt exempel på denna förmåga är att hon lyckas klura ut vem som är mördare - innan polisen i filmen gjort det och innan jag gjort det! Bra jobbat Bull!

Sjuk

Jag är sjuk.
Men är på bättringsvägen. Vitlök & kan jang is da shit... plus lite värktabletter, vatten och vila.

Hur helst har jag lagt en del tid på att städa i lägenheten. Går segt men är ju trevligt när det är fint.
Men nu är jag hungrig så ska nog se om jag inte kan fixa till någon lättare maträtt.

Bara inte orkat blogga...

Har varit lite off och därför inte bloggat. Lär inte bli något längre nu heller.
Men hoppas snart få mer ork att blogga. Just nu är jag förkyld och snorar.
Ganska matt och trött. En hel del i skolan och stå i, metod och teori-kursen i Historia är ganska krävande och jobbig - och tråkig, men kan se nyttan med det hela...
Den tenteras av snart iofs, men massa småppgifter hela tiden så har inte hunnit tänka så mycket på kommande hemtenta.

En kompis hade för ett par dagar sen skrivit på sin msn-kommentar att han låtsades städa. Jag funderar på städa alltjämt men går segt att få det skinande rent...

En kul sak är att Bull köpt ny dator som leveras idag. Inte utan man är lite avundsjuk...

Om-organisera böcker

Antal böcker i mina ägor har ökat stadigt.
Senaste veckorna bara har dessutom mycket tjocka böcker kommit till.
Jag är i stort behov av att organisera mina böcker. Jag hade en gång en hyfsad struktur och ordning men den börjar bli svårare att se nu.

Men det är lite slitigt att organisera om...

Jag undrar nu, hur har ni bloggläsare era böcker organiserade; hur ser er bokhylla (eller bokhyllor...) ut?

Min stol? Mitt hjärta?

Ett kortare telefonsamtal under lördagen gav upphov, eller förlöste, och riktade tankar till en sång eller snarare ett par strofer ur en sång av U.L. (Borde också se till att få läst Ivarssons biografi ordentligt också, bara skummat igenom de tre delarna).

Två stolar står tomma i männens hus
Två hjärtan slår samma slag
Vi går förbi varann i ett
allt dunklare ljus
/.../
Jag har ett hål bröstet
som blir blir fyllt
som ständigt gapar efter mera
Vingarna vill upp men fötterna har fastnat
som i en sugande lera
(Ur: Bli som du)

I övrigt kan jag tillägga att även arga mediaflickor (eller "vanliga" unga feministkvinnor) och queerpojkar som dricker ekologiskt kaffe kan gilla 12 bilder på en nu snart 58årig vit heteroman. Och tillochmed läsa nära 1000sidor om dito. Eller bläddra i 1200sidors sångbok späckad med bilder - många på dito... Och tycka om det eller såga men av andra skäl...

Hus 527

Det var ett par dagar sen jag bloggade. Varit lite seg och trött delvis. Har också haft en hel del att stå i.

Men ska se om jag kan få nån ordning på det hela och göra bloggen mer levande. Jag har nämligen en del idéer om vad som kan skrivas. Det är inte så att jag har ett helt händelsefattigt liv. Jag menar får man citat mailade till sej som lyder på följande sätt kan man inte klaga:
den här sängen är nog lundellpenetrerad som den är...

Det var ett tag sen jag skrev nåt om 7th heaven (på svenska sjunde himlen). Det är inte så att jag slutat titta men har blivit svårare att följa för jag tror dom tagit bort reprisen på morgonen. Och eftermiddagssändingens tider varierar stort. Men de nya avsnitten på sista säsongen har ju rullat igång på söndagarna. Trevligt. Men jag gillar nog mer de gamla avsnitten.
Jag har dock kommit in i serien ganska sent. Inte sett hur allt började. Även om eftermiddagssändingarna av gamla säsonger hjälper mej en hel del. Och Bull med sin briljanta kunskap förstås. Men hur började allt från alla första början? Nu vet jag. Jag har köpt hela första säsongen på DVD! Stolt ägare av denna lilla "box". Tyvärr verkar bara just denna första säsong vara släppt i Sverige... Inte alldeles förtjust i det faktumet faktiskt.

Vad mer kan jag säga? Jag är stundtals mycket förtjust i den überkristna och präktiga propaganda serie om familjen Camden i hus 527. Ibland får jag känslan att jag blir glad och kär av serien. Är det pga Mary (Jessica Biel) eller är det Annie...?

Men jag finner serien också ganska intressant ur religionsbeteendevetenskaplig synpunkt.
Så det är både nytta och nöje!

Sanslöst snabb!

Jag har faktiskt "glömt" (eller inte orkat) blogga om en riktig världnyhet inom friidrotten, som jag blev varse i söndagskväll.

Haile Gebrselassie (mannen som ofta sågs leende såväl när han stod på startlinjen och som i loppen) har satt ett nytt världsrekord! Denna gång på maraton. Ett riktigt kraftprov.
Tror nästan man kan säga att han krossade världrekordet! 29sekunder under gamla rekordet av Paul Tergat. Tergat var ju lite av den eviga tvåan bakom just Gebbe. Undantag i terräng där jag inte tror han sprang och Tergat tog flera raka VM-guld.

Vissa minns kanske Hailes leende men andra kännetecken är ju hans löpsteg, där han ligger högt upp fotbladet. Haile få nog betraktas som en av den senare tiden allra främsta löpare över längre distanser. Han har vunnit de stora mästerskapen satt världsrekord på bana och nu även på maran. Han vann också 1500m inomhus. Ganska allround snubbe med andra ord. Vill även minnas att han satte världsrekord i somras på den uddan "distansen" "En timma" - det dvs man springer på bana (vanlig löparbana med varv 400m) och man springer i 60min och sen ser man vem som kommer längst när timglaset runnit ut...

Nya världrekordet på maran är: 2.04,26!!! Tror det är svårt att föreställa sej hur snabbt det går, inte lätt att hänga med. Man får vara glad om man hänger ett tag. Lite fördomsfullt (och elakt) tippar jag på att troligen endast ett fåtal procent, max, skulle kunna hänga på en kilometer... Jag skulle väl lyckats hänga på en kilometer om jag tog i för ett par år sen, nu gör jag nog inte det längre...

Även när han bryter verkar han ändå ganska snabbt visa upp gaddarna...

Bokmässan uppdatering

En kort uppdatering och återkoppling till förra inlägget på bloggen som handlade om kändisspaning på bokmässan.

Ville bara publicera en bild på en vacker och modig kvinna (publiceringen kan också ses som ett bildbevis på att jag var där och inte skrev osanning i förra inlägget, om du nu skulle misstänka det anna...)

Unnis i klassisk posé.