Min stol? Mitt hjärta?

Ett kortare telefonsamtal under lördagen gav upphov, eller förlöste, och riktade tankar till en sång eller snarare ett par strofer ur en sång av U.L. (Borde också se till att få läst Ivarssons biografi ordentligt också, bara skummat igenom de tre delarna).

Två stolar står tomma i männens hus
Två hjärtan slår samma slag
Vi går förbi varann i ett
allt dunklare ljus
/.../
Jag har ett hål bröstet
som blir blir fyllt
som ständigt gapar efter mera
Vingarna vill upp men fötterna har fastnat
som i en sugande lera
(Ur: Bli som du)

I övrigt kan jag tillägga att även arga mediaflickor (eller "vanliga" unga feministkvinnor) och queerpojkar som dricker ekologiskt kaffe kan gilla 12 bilder på en nu snart 58årig vit heteroman. Och tillochmed läsa nära 1000sidor om dito. Eller bläddra i 1200sidors sångbok späckad med bilder - många på dito... Och tycka om det eller såga men av andra skäl...