Kosmos anropar Solis

Solis har blivit återfödd i bloggarnas värld. Solis undrar om hans drömmar kommer gå i uppfyllelse. Solis undrar om han kommer få några bloggkompisar. Men tills dess begrundar han: Det finns endast ett verkligt allvarligt filosofiskt problem: självmordet (Albert Camus ur Myten om Sisyfos)

Saturday, August 04, 2007

Kvällsreflexsion (hur stavas det?!)

För 24timmar sedan stod The Rolling Stones på Ullevi och hade kommit halvvägs. Recensionerna blev ljumna. Keith spelade fel, missade etc. Det säger tidningarna i alla fall. Läste några kommentarer på den fria foten som inte tyckte det var så illa. De ev missarna som skedde var inget som störde eller märktes.
Jag var inte där. Inte heller var jag utanför. Jag jobbade. Och hade just kommit hem för 24timmar sedan. Kollade lite på Fanny och Alexander och den var faktiskt stundtals inte så tokig. Snarare tvärtom. Stundtals.

Nå nu sitter jag här ensam. Druckit en liten vodka och cola eftersom jag inte har råd att gå ut. Men skulle nån trevlig själ frågat hade jag säkert gått ut. Vad osjälvständig man är, haha.
Nåja, det är en fest ett par dörrar bort. Hos en tjej. Mötte henne utanför porten tidigare ikväll. Hon sa hej med ett vänligt leende och jag sa hej tillbaka. Hon sa antingen att vi bodde på samma plan eller korridor. Hon sa också att hon fyllde år och att hon skulle ha en liten fest. Jag sa att det var lugnt (jag är inte den som störs av lite fester då och då. men tänkte säga, akta dej för de där för mina närmaste grannar, men det gjorde jag aldrig). Jag sa Grattis och hon tackade. Jag funderade också om jag skulle bjuda in mej själv. Men det gjorde jag inte heller. Jag är alldeles för blyg för det och jag hade kommit en bit in genom porten när tanken slog mej.
Grannen som är fest är den grannen som för ett par veckor sedan nog hade en dejt eller dyl. Hon hade klippt ut små röda pappershjärtan och klistrat först vid porttelefonen, sen på portdörrens handtag, sen 3 st i trappen, 2 på väg in i rätt korridor. Och sedan massa pyttesmå kring sin dörrklocka. Sött. Sliskigt. But I like it.

Eftersom Stones spelade här kan jag inte undgå att själv drabbas av en lättare Stones-feber som tagit sej i yttrandet att jag spelat ett par låtar från senaste albumet A bigger bang. Och The biggest mistake är en favoritlåt på den skivan.
Bra rytm. Och kanske något igenkännande text? Har utsatt eller blivit utsatt för det? Kanske en kombination? Eller bara en text som man kan sätta sej in i och leva sej in i? Hur som helst sjunger Mick Jagger:

We'd been living together for over a year
The harmony's perfect, it rang loud and clear
But then very slowly, my nerves start to fray
The little things big, that's what they say
I acted impatient, I acted unkind
I took her for granted, I played with her mind

She didn't deserve it but it was too late
I walked out the door and left her to her fate
Nu ska jag lyssna på det låten igen, och skråla med mellan sippandet på min lilla vodka och cola-drink.

1 Comments:

  • At 1:36 PM, Anonymous Anonymous said…

    Solisen!
    Nu vill jag inte behöva censurera dina kommentarer fler gånger. Min blogg är strikt barntillåten :)

     

Post a Comment

<< Home